…OCH JAG SAKNAR ER ♥


Nää hörni.
Ibland går man bara i baklås.
Att ha en blogg kan vara easy breezy, men också satans komplicerat. Man börjar på sina egna villkor, man skriver när det känns bra och man längtar att sätta sig och knacka på tangenterna.
Men så smyger sig något obehagligt på. Bloggen blir ett måste. Ännu ett i raden. Något som äter tid och energi och plötsligt har man prestationsångest. Det finns inga mer förrädiska ord än måste och borde. De tar stryptag och pajjar allt. I alla fall för mig. Jag är mästarinna i prestationsångest och skrivkramp. Inte bara skrivkramp – hjärnkramp!

För varje dag som går blir ångesten större över att jag inte uppdaterat. Min egen prestationsångest förlamar och det slutar med ingenting. Kommentarer, som egentligen är så kära, om “var har du tagit vägen??!” och “Hallåååå?””-mejl känns varma men också tunga och bloggen får en touch av ångest. Jag får skuldkänslor, och krampen krampar ännu mer.
Min älskade blogg, som varit det roligaste jag vet! Hur kunde jag känna mig så långt borta från dig??
I detta tillstånd har jag varit senaste veckorna. Eller egentligen av och till sedan länge…

Det har varit en otroligt stressig tid för mig, och är fortfarande. Jag har nya uppdrag som tar mycket tid och som jag lägger mycket energi på, och tiden utanför vill jag frossa i min familj och vänner. Och ibland bara vara jag. Sitta och dumstirra utan mål och riktning. Ta produktionsstopp.
Tiden och orken har inte räckt.

Ända sedan vi flyttade från Tokyo har jag känt mig lite som ett skepp på drift när det kommer till bloggen. Dom andra bitarna i livet har sakta fallit på plats, men bloggen har svajjat som en fyllehund på drift. Innan hade jag en riktning, ett fokus, en twist. Men nu?? Bloggen som jag känner den hör hemma i Tokyo. Den ska skrivas bland harajukuflickor och ångande non-fatte rattes på någon starbuck. Bränslet har jag inte lyckats hitta på svensk mark.
Därför känns det fantastiskt att jag denna höst kommer flytta min blogg och börja om på ny kula som mer renodlad skönhetsbloggare.

Det hände också några saker som fick mig att ifrågasätta bloggandet i den form jag haft fram tills nu. Jag har ofta varit ganska personlig och berättat öppet om mig och min familj. I Tokyo ifrågasatte jag sällan det. Vi var på andra sidan jorden och jag kunde välja vad jag ville visa och vad jag ville hålla privat. I Sverige suddas gränserna ut. Ibland blir jag igenkänd. Det är jätteroligt, men blir också en påminnelse om den märkliga envägskommunikation som en blogg är. Jag häller ut mig själv och vet inte riktigt vem som står där ute och tar emot. Hade det bara varit jag så kan det kvitta, men när folk började känna igen min dotter och Beats så började det kännas… konstigt.

I höst går mitt bloggande in i en helt ny fas. Jag RE-BRANDAR. Utvecklar och renodlar. Lämnar vissa ämnen till handlingarna och dyker in på nya vatten. Det kommer bli fantastiskt!
Som skönhetsredaktör för BON kommer jag öppna badrumsskåpet, sminkväskan och fotoalbumet. Jag kommer fortsätta vara personlig, det ligger så att säga i min personlighet (he!), men kanske inte så privat som jag ibland varit.

Denna bloggsidan kommer så klart ligga kvar, men uppdateras mycket sällan. Men arkivet finns för er att grotta i anytime.

Och rivstartar den nya bloggen gör vi från just TOKYO!!!!
Nästa onsdag reser jag åter mot landet av de tusen karaokebarerna. Staden som fortfarande håller en ansenlig del av mitt hjärta fånget. Kommer jag någonsin fungera optimalt utan neonen, shibuya-flickor och gator kantade av lovehotels och bugande salarymen?
Kanske, kanske inte. Men jag måste försöka. Släppa gamla sarger och gå vidare.

Det finns inget som gör mig lyckligare än om ni vill hoppa med mig. In i framtiden, rakt in i den vita kanvasen.
Kom kom, vi gör det!! I need yooou!

Som alla sagor kräver även denna ett vackert slut, och jag har nyss fått reda på att jag blivit nominerad till Most Wanteds blogggpris. Tack snälla!!
Eller vad sjutton, detta är ju inget SLUT. Det är mer som att byta frissa eller nåt!

Kanske hinner jag posta lite här innan nya bloggen kommer upp.

That’s it for now folks.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Lovelove,
M

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


+ seven = 16