TILL DAGIS I PERUK

Det kan vara så att jag håller på att förlora förståndet en smula. Kanske är det så att när verkligheten känns småtrist så börjar man leka och göra livet sin egen version av make-believe. Det är ju så japanerna gör. Leker sig ur verkligheten. Dom går till karaokeboxen, till soaplandet, till cosplaycafé eller snurrar in sig i en avancerad stil som kräver fullständig dedikation, typ Mori Gal, Loli eller Antique Doll. Eller så chillar man med en mangaserie, tar sig en sväng i spelhallen eller gräver ner sig i dataspel. Verklighetsflykten är kreativ i detta land. Istället för att gnälla vid kaffeapparaten så går man hem och leker tjusig tebjudning med sina utklädda vänner eller nåt.
I alla fall.
I morse gick jag igång igen med peruk och fuskfransar. Kände mig lite suspekt när vi kom fram till dagis och drog till med att jag skulle på swedish bonenkai, julfest.

Nu sitter jag på Starbucks i Kamiyacho, farligt nära svenska ambassaden, och väntar på min kära vän Martin. Det vore ju just tjusigt om det dök upp lite ambassadpersonal och här sitter svenska pressens representant iförd transaperuk.
Beats verkar också ha kommit in i cosplaymode. Kitty-chan i wifebeater, så 2010!

This entry was posted in From Tokyo With Love, Livet i Tokyo. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


− 2 = six