NÄR MARIA AHLGREN BLEV IQ FISKMÅS

Bild 4

Jag och några andra morsor/blivande morsor här i Tokyo har en liten mailkedja igång om detta med amningshjärna. Unnie, som får bebis om ett par veckor, undrade om inte gravidhjärngeggan försvinner när bebben kommer ut, och vi andra fick snabbt rycka in och upplysa att NEJ, den blir TUSEN GÅNGER VÄRRE. Det är något visst med en amningshjärna. Även den skarpaste kniv blir en smörkniv när oxytocinet sätter in. En smörkniv av TRÄ. Inoljad och mjuk som en stjärt.

Jag tar mig själv som exempel. I vanliga fall är jag ganska alert. Jag intresserar mig för saker och tycker om att spinna vidare i tankegångar. Idag är min förmåga att spinna vidare förminskad till ett utdraget öööööööh så fort något tar initiativ till en diskussion av högre intellektuell rang än “Vad ska vi käka idag?”. Jag som i vanliga fall är hyfsad på att artikulera mig har numera en tröskel i huvudet som gör att tankar jag tänker helt enkelt inte kan omsättas till ord. De kommer inte ut!!! Jag vet vad jag VILL säga, men jag KAN inte. Jag kan inte formulera mig. Jag ööööööööhar lite istället och släpper sen ämnet. Eller vänta – innan jag släpper ämnet så kör jag ett gäng “vahetterde, vadhettede..??“.

Det sägs ju att intelligensen tillfället sänks under amning. Annars skulle den kloka kvinnan bli tokig av joller och dagar där den största intellektuella utmaningen är att klura ut vilket bröst man ammade ur senast. Vi skulle inte vara nöjda helt enkelt och dumheten gör det lättare att hantera dagar när den största prestationen var att man lyckades komma in i duschen. OCH få på mascara! (Men inte eyeliner!).
Men jag gillar att vara lite pantad. Det är skönt och flummigt och man flyter fram och bryr sig inte så mycket om saker och ting. Whatever whatever, mumlar jag där jag lullar fram som en haschdimmig hippie med ett nöjt leende på läpparna och amningskupan hängande.
Beats älskar det. Jag skiter i vad som är på teve och han kan ha Topgear dygnet runt om han vill. Han kan låta tvätten hänga på torkstället en vecka utan att skilsmässoadvokat kallas in (som under trimester tre när jag frenetiskt BYGGDE BO). Han kan klä på Vera rosa byxor och röda strumpor utan att få onda ögat och när han bäddar blir det inte världskrig om moment “sträcka lakanet” hoppats över. Whatever whatever, gör vad du vill hjärtat…
Däremot är jag mindre utmanande vid köksbordet. Han kan lika gärna dinera med en hund. Glad och nöjd men inte så jäkla fintig. Fast å andra sidan är vi aldrig vid köksbordet, vi äter framför teven dessa dagar. Jag mest mat som kan ätas med en hand medan jag ammar.

Däremot är jag inte tillräckligt tuned-out för att strunta helt i världshändelser och popkulturen. Fast världshändelserna vinklar jag på mitt sätt (jag tänker jämt på mammorna och barnen på Haiti och fasan i att tappa ett barn i rasmassorna, eller bli fastklämd själv och veta att ens barn kanske är där ute och letar efter mamma), och popkulturen är väldigt fokuserad på sådant som jag lätt och ledigt kan glo på om kvällarna. Jag följer 24 och Flash Forward och alla matlagningsprogram du kan räkna upp. Och böcker läser jag. Mina böcker är heliga. Jag är en pöl utan mina böcker.
Men musik och mode ligger lite på status pissljummet just nu. Mode är inget kul eftersom allt jag bär har som krav att snabbt och enkelt kunna agera kiosklucka. Dessutom har jag väldigt lite gemensamt med de där tonårsmodellerna på sidorna, och kan inte projicera mig själv någonstans, så till mig säljer de inga drömmar i dagsläget. De är för långt bort just nu för att kännas relevanta. Kändismammor däremot – LOVE! Jag googlar som besatt bilder på coola mammor som Kate Moss, Natalia Vodianova och Poshan, och undrar om Kate Moss också haft problem med mjölkstockning. Och hur gjorde Posh med övre delen av bikinibehåringen efter kejsarsnitten? Man vet inte vad som är värst – full bush är också full täckning.
Mammavärlden öppnar helt nya perspektiv, och jag tänker på Gisele och Nicole Richie som också sitter där ute i världen i en dimma med brösten ständigt på vift. Bär Gisele också med sig babysittern varje gång hon måste kissa och hur gör Nicole när hon är på stan och det sprakar i BÅDA ungarnas blöjor SAMTIDIGT?! Det är sånt man funderar på dessa dagar mina vänner.

Fast lite annat funderar jag på också. Som varför japanskt mode och popkulturprylar knappt går att få tag på utanför Japans gränser. Det är löjligt svårt att få koll, och detta trots att hela världen svär vid den japanska popkulturens altare. Om detta kan ni läsa i dagens Sydsvenskan. Notera gärna min hårdkokta korrespondentspose i bylinen!

Bild 6

Nu drar jag och ammar! Har köpt en trevlig blå dräktjacka på H&M, se bild – KANON att amma i. Ett amningslinne och den lilla jacka och man är chic och kiosk på samma gång – génial (felstavat, men vem bryr sig???).

Bild 224

This entry was posted in From Tokyo With Love, Personligt, Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


4 + one =