TOUR DE SHIBUYA

Vera promenad

Bild 3

Bild 4

Bild 1

Idag har vi registrerat Vera som Shibuya-citizen och hon har fått Shibuya-borgmästarens stämpel och Alien Registration Card. Som vanligt struntar myndigheterna fullkomligt i mig eftersom Beats står som vår familjs HOUSEHOLDER och förmyndare, och det var den allsmäktige fadern som fick fylla i alla papper medan hans dönick till fru satt bredvid. Så lustigt att de bara UTGÅR ifrån att man är housewife och beroende. Till exempel ska jag få så kallat mammabidrag, men även om jag är mottagare är det Beats de tittar på när de ber om kontonummer att lasta in cashen på. Happy Mother Money heter bidraget, men inte tusan är Mother happy om hon inte ens har ett eget konto att förfoga över!

Det var också premiärtur i vagnen för Vera och första gången jag var utomhus på en vecka. Kändes otroligt märkligt att ratta en BRIO Happy genom Shibuya-krysset – hade någon sagt det till mig för två år sedan, när jag ofta rattade genom samma kryss lite smålullig på väg hem från någon karaokesession, hade jag nog tänkt att den personen hade allt livlig fantasi. Livet tar sina vägar som det heter.

Vi kom hem vid tre och Beats stack till jobbet medan jag och Vera kröp ner under täcket och gosade. Hon äter som en hel karl och Beats är helt livrädd för mina aggressiva bomber.

Sen har inte mycket hänt. Eller jo, för oss är det ju mycket. Jag studerar hennes minsta veck och pussar mig genom hela hennes lilla kropp. Vera utforskar den lilla värld hon ser runt omkring sig. Hon testar napp, hon kissar fritt utan blöja, hon upptäcker sina små nävar. Timmarna flyger och står still på samma gång. Förstår varför man kallar det bubbla. Tiden har slutat existera. Allt är ett töcken och vi sover och är vakna om vartannat.

Jag lovar att tids nog kommer jag blogga som vanligt igen. Om mode och pop och allt det som gör mig störtförälskad i staden jag bor i varje dag. Men nu måste jag vara lite lökig bubbelmojja ett tag.
Och ja, min farhåga om att inte ens bry sig om att läsa dagstidningen har slagit in. Ni vet det där jag var så rädd för, att tappa intresse för världens viktigheter. Det slog mig idag att jag inte läst nyheter på över en vecka. Och det gör inte det minsta för världens viktigheter är ju samlade här, i vår lägenhet. Här är den viktigaste nyheten någonsin (här uppsvidad i min gamla Petit Bateau-sparkis och omlotttopp som jag lämnade bb i för hundra år sedan):

Vera mammas dress

This entry was posted in From Tokyo With Love, Personligt. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


eight × = 64